Kapitel 3
Där det förtäljs intressanta detaljer kring huset där vi bor.
Huset vi bor i ligger inklämt mellan två andra hus och är mycket smalt precis som alla de andra husen i kvarteret. För att ta sig in måste man bestå provet i att lirka upp den mest svåröppnade dörren jag stött på. Den är gjord av tjockt glas och grindliknande järnsmide och måste stängas oerhört försiktigt då den är vår värdinnas dyrgrip. I hallen finns inte mycket mer än en dörr till höger, där Concepción och Pedro bor, och en smal, brant och mycket lång trappa i grå marmor. Uppför den ska vi. Seså, det är inte så jobbigt. Du har bara gått i skolan hela förmiddagen, gått hem i 40 graders värme och bär på en 5-liters vattendunk. Halvvägs upp i trappan svänger man av och hamnar i en smal gång. Rakt framför näsan ligger Emmas rum, utrustat med två sängar, en garderob och ett skrivbord. Hade vi vetat att rummen var gjorda för två hade vi valt att bo tillsammans, men vi antog att det fanns enkelrum och dubbelrum att välja på. Suck. Nåväl. Fönstret vetter ut mot en patia, så om man kikar ner skymtar man delar av Concepcións lägenhet. På andra sidan patian bor Lee. Här gjorde Emma någonting storhjärtat som jag försöker återbetala på alla möjliga sätt, nämligen gav mig rummet med fönster ut mot gatan!
Mitt rum ligger alltså i ena änden av korridoren, med två fönster ut mot vår lilla gata, Calle Prosperidad. Större delen av dagen måste dessa fönster vara förslutna, då det blir olidligt varmt i rummet annars, men på morgnarna och kvällarna är det underbart att öppna upp och kliva ut på balkongen och andas. Annars finns i rummet två sängar, ett runt bord som vi använder som matbord och två garderober. Väggarna är vita och anonyma och det är ganska förbjudet att ändra på den saken, men jag skulle ändå vilja sätta upp lite bilder. Göra det lite mer hemtrevligt. Detta är det rum vi tillbringar mest tid i, vi äter här, tar siesta här och pluggar här. Jag försöker även sova här, men det är ganska omöjligt då det är en lampa precis utanför huset som lyser in ifall jag har fönstret öppet, och det blir olidligt varmt ifall jag har fönstret stängt. Dessutom är sängen utbytbar mot ett köksbord. Jag vaknar varje natt vid tretiden av att mitt ena ben sover, och håller på att svimma varje gång jag ska kliva upp för att skaka liv i det. Utöver det är jag väldigt nöjd med mitt boende.
I andra änden av korridoren finns ett badrum, med dusch och toalett. Där, under trappan, finns även en diskho, en kokplatta, ett kylskåp och en micro, vilket ska symbolisera vårt kök. Trots att det lämnar mycket att önska i form av utrymme och utrustning har vi lyckats laga en hel del lyckade måltider där.
