Epilog
Här avslutas Prosperidad, resedagboken som oväntat många följt troget. Tack så mycket för att ni alla visat intresse för vårt lilla äventyr och inspirerat mig till att skriva ned allt som hänt oss. Det hade jag antagligen aldrig haft diciplin nog till att göra annars! Nu på slutet har många smygläsare avslöjat sig, och jag blir lika glad varje gång någon säger att de läst lite på Prosperidad.
Nu ligger det till som så, att jag beslutat mig för att försöka fortsätta med skrivandet i en annan blogg. Eller rättare sagt två! Det har varit ett roligt sätt att dokumentera saker som händer. Jag kan garantera att jag inte kommer att ha lika intressanta saker att skriva om i mitt svenska vardagsliv, men vad gör man inte för att sysselsätta sina far och morföräldrar ;) Mycket möjligt är att jag fortsätter att berätta om Spanien , för det finns många oskrivna historier. Följ med till den nya bloggen, eller ta avsked här^^
Lanterna- bloggen som ska påminna om Prosperidad och vara ett dokument över trevliga (och otrevliga för all del) saker som sker och som jag gärna delar med mig av.
Jack of all trades, master of none- en lite mer seriös text- och fotoblogg, där jag (försöker) utvecklar mitt antagligen största intresse, att skriva.
(Tryck på bloggnamnen så kommer ni automatiskt till bloggarna). Förlåt för att adresserna till bloggarna är helt och hållet röriga, jag bytte, ändrade och hade mig-.-
Nu börjar folk samlas på kvartersbarerna i Sevilla. Det är 10-gradigt i luften och himlen är klar och mörkblå, inte svart som här. De senaste månaderna har varit en gåva och precis vad jag ville och behövde göra efter gymnasiet. Hasta pronto Sevilla!
Sista kvällen i Sevilla... vår takterass.
Kapitel 72
Avskedsprocessen började redan på tisdagen den sista veckan, då vi tillsammans med ett 20-tal andra var ute och åt. Det var Yuka, en otroligt söt japanska, som annordnade eftersom hon snart skulle återvända till Japan. Middagen gick ut på att mängder av fat med olika traditionella rätter aställdes fram på bordet och sedan var det bara att plocka åt sig det man ville. Där fanns hela friterade fiskar och skaldjur med ben och fjäll/skal kvar, jamón ibérico -den torkade skinkan, trekanter av stark hårdost, räkor, fläsk i starka ostsåser mm (ingenting för vegetarianer med andra ord...). Till allt detta dracks det litervis av cerveza och tinto de verano (jag talar inte för mig själv;) ). Mycket tevlig kväll då vi träffade en hel del gamla klasskamrater som vi kunde säga hej då till och önska en god jul.
Resturangen vi åt på, vid floden. Dyr som bara den, ouch!
Den sista dagen i skolan bjöd vår konversationslärare Cinta oss på turrón och choklad och lektionen tillbringades med att bara sitta och prata och titta på youtubeklipp.
På kvällen gick vi ut och åt tillsammans med Chanho. Om man kikar hit igen om ett tag kanske jag har lagt till bilder på detta tillfälle och på de lustiga tapas som då förtärdes...
Farvälet av Sevilla togs på lördag morgon då vi åkte taxi till flygplatsen genom den fortfarande mörka staden. (Jag ringde faktiskt taxin, det var det ultimata slutprovet^^). Vi får se när jag åker tillbaka, men tillbaka ska jag! Någon som vill anställa mig som sin personliga guide på en resa dit?^^
Origamitranan som Yuka vek åt mig. Emma har en lila.
Kapitel 71
Här är Plaza España som byggdes 1929 inför Ibero-Amerikanska utställningen. Det är jättestort, väldigt detaljerat och fyllat av traditionellt kakel.
Det finaste är att detta ställe användes som inspelningsplats för scener i Star Wars!
Kapitel 70
Trots att vi studerade i fyra månader visade jag aldrig skolan. Det ska jag göra nu. Följ med oss på vägen till CLIC International, promenaden tar ungefär 20-25 minuter (beroende på hur bråttom man har...).
Vi lämnar vårt hem på Prosperidad.
Bakom muren ligger en idrottsplats.
Vår frukt- och grönsaksaffär.
Trianas huvudgata, San Jacinto
Varje morgon och varje eftermiddag har vi hälsat på en av gatuförsäljarna som alltid står på samma ställe. Han verkade uppriktigt ledsen när vi berättade att vi skulle åka hem. En trevlig morgonrutin! Här är gågatan som höll på att konstrueras i höstas men som blev klar i november någon gång.
Jag valde en väldigt fin morgon för dessa foton! Nu ska vi korsa floden Guadalquivir för att komma till Sevilla :)
Vy mot Triana.
Skolan är det rödrosa huset!
Skolans patio. Klassrummen är på våningarna över, runtomkring.
Kapitel 69
I vilket det är busväder i Sevilla. Biusveder!
Det åskar. Det har det gjort till och från i flera dagar; under nätterna så att vi inte kan sova, när vi är ute på promenad i parken så att vi blir vettskrämda... Det är nära också, och vi ser blixtarna lysa upp hela rummet trots att vi just nu sitter i Emmas rum som har fönster ut mot pation (mini-innergården). Efter åskan kommer alltid spöregnet och ibland även hagel. Det är ett himla väder just nu, här i Sevilla. Att det skulle åska idag var dock väntat, det har varit över 20 grader. Faktiskt var det mycket varmare utomhus än inomhus.
(Och nej, här drar man tydligen inte ut internetjacket när det åskar^^) 
Krypa upp i säng med pepparkakor (de sista...)...
Kapitel 68
Byggnaden är från början en moské som byggdes på 1100-talet, och tornet La Giralda är den gamla minareten. Först på 1400-talet, efter återerövningen, påbörjades ombyggnaden till en kristen helig byggnad men den moriska arkitekturen känns ändå igen. Här är ett gammalt inlägg om katedralens utsida. Här alltså, den största katedralen i världen (Peterskyrkan i Rom är en Basilika och ingen katedral):
Apelsinträdgården är en rest från den gamla moskén.
Kapitel 67
Nu har vi äntligen gjort slag i saken och besökt katedralen och klättrat upp i La Giralda. Det kommer det bilder på snart. Först utsiktsbilderna från tornet!
Staden med katedralen i förgrunden.
Real Alcazar, och till vänster tar Santa Cruz vid.
En typisk gata i Sevilla, uppifrån.
På andra sidan floden, Triana (och till höger en bit av tjurfäktningsarenan också).
Hamnen.
Vi bor rakt under
här, ungefär vid de höga bruna huset.
Kapitel 66
Detta är en stadsdel som ligger ganska långt från centrum, och som främst består av större bostadshus. Den liger på samma sida av floden som Triana och är också ett arbetarkvarter.
Emma går omkring och fryser.
Det finns en bar på varenda hörna.
Affärsgatan.
Här ligger även det (nu tomma) området som i april förvandlas till festplatsen, under Feria de Abril. Då byggs det upp ett helt kvarter, med egna gator och hus, här dit hela Andalusiens befolkning kommer för att dansa och dricka cerveza. Det hela påminner om Tysklands Oktoberfest, efter vad jag hört.
Kapitel 65
vi julklappar syr
alla bakar kakor
och har ett fasligt styr
Nu ska Emma och jag titta på Mysteriet på Greveholm och dricka den sista glöggen. Mys!
Kapitel 64
Ovan den största shoppinggatan Calle Sierpes, där julkänsla går att finna på kvällarna när det blir mörkt, det är mycket folk i rörelse och det lyser från alla pyntade skyltfönster. Dock har de inte tänt julbelysningen över gatan än här... Lite diagongränden över det hela tycker jag^^
Nedan; Emma framför vår absoluta favoritklädaffär Stradivarius. En av alla hundratals försäljare av rostade kastanjer syns i bakgrunden.
Nedan syns El Corte Inglés, ett av kedjans många gigantiska varuhus i Sevilla. Det är det absolut lyxigaste varuhuset i staden och man kan köpa i princip vad som helst där; kläder, skor, mat, parfymer, böcker och övrig media etc etc.. Vi nöjer oss med att köpan grovbröd här. I mitten skymtar en av Sevillas många kyrkor. Svänger man in på vägen åt vänster (på bilden) kommer man till vår skola.
Bageri... eller Pastelería snarare.
Kapitel 63
Vari Malin julpysslar.
Inte riktigt som hemma... men vad gör man inte.
Kapitel 62
Denna fina syn får kompensera för den föregående översvämningen under vårt matbord...
Kapitel 61
Detta är vårt Triana:
Kapitel 60
När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla blir så glada
att fira få advent
Idag är det 1:advent, och man kan inte säga att vi inte kämpat hårt för att uppnå julstämning. Dagen börjades med konstruerane av en adventsljusstake. Kartong + röd färg + solrosfrön + värmeljus = voilá 
Sedan blev det ljuständning och pepparkaksfrukost (med persiennerna nere såklart, annars hade det varit för ljust). Klockan 12 träffade vi Felicitas vid Iglesia Santa Ana (Sevillas fd. katedral) för att går på adventsmässa. Trots att sångerna som sjöngs inte var det minsta bekanta, var det ändå mysigt att gå till kyrkan och jag blev positivt överaskad av den katolska mässan. Jag medger att jag hade en hel hög fördommar gällande katolicism som i alla fall inte infölls här. Istället påminde det hela väldigt mycket om en vanlig svenskkyrklig gustjänst.
* Välkommnande och bibelläsning (jag begrep i princip nada)
* Bön (alla kunde all turerna helt automatiskt, när man ska svara prästen, när och hur man ska be, när man ska göra korstäcken etc)
* Adventssånger. Lätt att hänga med, det fanns text.
* Predikan. Det ultimata testet... Och jag förstod!! I princip allt. Oh happy day. Det hela gick i princip ut på att advent är en tid för förväntning och glädje över kristi födelse men även en tid då man ska ransaka sig själv och sitt liv för att avgöra om det liv man lever är meningsfullt för en själv. Man ska se bortom automatik i vardagen och söka inre tillfredställelse och mening med tillvaron. Många använder Guds namn som någonting som ska fruktas men det är inte meningen att man ska vara rädd för Gud utan Gud vill att man ska glädja sig åt sitt liv tillsammans med honom. I det stora hela. Vilket var en predikan som överaskade mig positivt.
*Kollekt
*Nattvard
*Sång
Efter denna erfarenhet gick vi hem till Felicitas i Santa Cruz för att baka julkakor. Hon bor i en delad lägenhet på nedre plan i ett mycket äldre hus och äldre kvarter än vårt. Där fanns ett ganska stort kök med diskmaskin, gasspis och ugn och dessutom ett vardagsrum med soffor. Lyxigt ur våra mått mätt med andra ord. Dock var det hela väldigt mycket smutsigare, trasigare och mörkare än vårt hus så kanske går det jämnt ut. I varje fall var det intressant att se hur ett av de där gamla och fina husen ser ut inuti.
Där bakade vi som sagt, utan måttsatser direkt på köksbänken, följandes ett recept på tyska. Det blev valnötskakor och.. mandarinkakor, med chokladglasering. Allt i olika former naturligtvis^^ Nom nom. Tillagt till detta fanns även varm glögg och Feilz Navidad på hög volym. Det ambitiösaste av allt är att vi, trots allas goda engelskakunskaper, endast talar spanska med varandra!
Nu sitter jag här i mitt hus i Spanien och funderar över alla er därhemma (och visserligen några som inte heller är hemma..). Att det lyser stjärnor i alla era fönster, att ni har tänt första ljuset i adventsljusstaken, kanske satt igång med julbaket, kanske spelat adventssånger för första gången. Hos de flesta av er är det massa snö, och just nu kan jag tänka mig att ni sitter inomhus och kurar framför en brasa eller med en kopp te. Det finns ingen tid på året som är så knuten till Hemma som advent och jul... men snart, snart kommer vi tillbaka!! 
Kapitel 59
Jag tycker om den här helgen, det har hänt så många trevliga saker. I lördags till exempel trotsade Emma och jag det eviga regnet och begav oss på vår pilgrimsfärd till den svenskaste av platser; IKEA. Med oss hade vi vår sydkoreanske vän Chanho. Varuhuset ligger en bit utanför staden i en liten by så vi åkte buss, med regnet strilande utanför rutorna. Eftersom vinden vänt ut och in på vårt billiga skräp-paraply hann vi bli riktigt blöta innan vi nådda La Entrada (Ingången). Med begynnelse-versaler, såklart.
Naturligtvis var det kaos. Spanjorer tycker inte om att bli uppmanade att följa en utritad rutt, vilket är hela idén med IKEAs planlösning, utan som av trots måste alla gå åt motsatt håll, stanna mitt i vägen eller välja att gå genom alla möbler. I övrigt kunde man ha varit i Sverige, lika många hungriga barn som slet och drog i sina mätandes och funderandes föräldrar och samma sorts möbler och prylar. De hade till och med svenska namn på allting. I resturangen serverades köttbullar med lingonsylt, räkor i tunnbröd och andra bekanta rätter.
Huvudmålet var dock en liten extraaffär med namnet IKEA food, eller Tienda sueca. Jag har nog sällan kännt mig så patriotisk som när vi steg in bland hyllorna fulla av bekanta varor, eller blivit så uppspelt vid åsynen av lingonsylt. Här fanns kaviar, sill, frysta köttbullar, raggmunk, knäckebröd, Marabou, Daim, Norrlandsguld, pepparkakor, julmust, glögg, skumtomtar, kolasnören, delicatobollar, damsugare, gifflar, olika sorters sylt, Västgötaklosterost, gravlax, laxfiléer, ostkaka, korv, rostad lök... listan kan fortsätta länge. Vi sprang omkring upp nyupptäckte mängder av saker, och det roligaste var att introducera dem för Chanho, som gladeligen köpte både sill och pepparkakor. Det roligaste är att många spanjorer åker till IKEA bara för att äta där, och köpa svensk mat. Sill går hem!
Två glada, fullastade, svenskar och en något förvirrad korean var det som vandrade ut från IKEA någon timme senare. Den kvällen serverades det kaviarknäcke och senapssill på Prosperidad 38.
Kapitel 58
Inför vilket jag utfärdar en varning. Varning för galna spanjorer.
En av frågorna jag redan hunnit få handlar om spanjorers konstiga egenheter. Detta är ett typexempel på sådana saker. Spanjorer är nämligen vansinnigt förtjusta i fiestor av alla olika slag, vissa har religiös bakgrund med processioner som höjdpunkt, andra är mer svårförklarade och kan gå ut på allt ifrån att kasta ruttna tomater på varandra till att bränna dockor föreställande politiker. Det viktigaste är inte festens orsak utan dess konsekvenser; dryck, dans och massor av folkliv. Varje stad har sin egen, mer eller mindre, märkliga fest som ofta lockar besökare från hela spanien. Här är ett urval av de största och mest crazy festerna som hålls:
3:e plats: Las Fallas de Valencia. Festen går ut på att konstruera jätteskulpturer, ofta av pappier mache, föreställande kända figurer eller personligheter. 
När allt äntligen är klart ska man bränna rubbet.
Jag ser motsägelserna i detta...
2:a plats: La tomatina en Buñol, Valencia. 40 000 människor och 100 000kg tomater i en enda salig blandning. Festen började som ett tokigt påhitt mellan några vänner men blev snart världsuccé. Hur kan total nersörjning av en stad med ruttna tomater inte gå hem?
1:a plats: Tjurrusningen i Pamplona. Festen går i det stora hela ut på att man släpper lös ett gäng uppretade tjurar i en trång passage full av unga män som tycker att höjden av manlighet är ett tjurhorn i ändan. Nåväl. Festen slutar alltid i våld och blod, både från de unga männen och från tjurarna. Lyckan är total.
(Kvinnor tillåts delta, men är oftast intelligenta nog att låta bli..hehe.) Titta i början på videon, det är så...så!!
Föreställ er nu att motsvarande finns i varenda spanskt samhälle, från storstad till byhåla, så förstår ni vidden av spanjorernas mentalitet.
Nu när vi ändå är igång kan jag passa på att presentera två andra märkliga fester som härrör från klasskamraters hemland, och som jag fastnade för av olika anledningar:
Englands ostrullning. Den som fångar osten vinner...osten. Värt en titt om man finner studsande och självmordsbenägna engelsmän intressant. Jag gör...
Slutligen (för sen ska jag sluta eftersom jag börjar känna mig som cracked.com) en fest från Zürich, Sächsilüüte, som går ut på att ta farväl av vintern genom att spränga en gigantisk snögubbedocka. Dockan heter "Böög". Jag finner det opassande att syssla med "Böög-Verbrennung"
Kapitel 57
Det finns Sevilla, och så finns det Triana. Standardskämtet går ut på att Triana är en egen republik, avgränsad bå båda sidorna av floden, med sina egna lagar och traditioner. Ännu idag, trots att flera broar förbinder stadsdelen med övriga Sevilla talar man ofta om "Triana och Sevilla", "Sevillanos och Trianeros". Det är helt enkelt inte samma sak. Med andra ord är Emma och jag inte äkta Sevillabor, men desto mer Trianeros.
Jul i Triana...
En gång i tiden var stora delar av Triana hamnkvarter och många Trianeros var sjömän. Stora fartyg kunde segla uppför Guadalquivir och anlägga där dagens Calle Betis ligger (där områdets alla uteställen nu finns). Baksidan av denna närhet till floden var de stora översvämningar som ofta inträffade och fick hela Triana att bli en enda stor bakterieodling. Under pestepedimier dög eller flydde nästan hela stadsdelens befolkning.
Utsikt mot Triana.
Enda fram till 1852, då Puente de Isabel II uppfördes, tog man sig till och från Triana med båt, det fanns en särskild transportfärja. Bron är Sevillas äldsta, då de flesta andra inte konstruerades för än till Världsutställningen 1992.
På ena sidan huvudgatan San Jacinto ligger keramikkvarteren med sina många kakelbutiker och tillverkningsställen. Är det något som Triana är känt för så är det keramik, det har tillverkats påplatsen ända sedan det romerska imperiets tid. Detta är treditionellt sätt det kristna området.
På andra sidan (vår sida) ligger zigenarkvarteret. Härifrån kommer alla Sevillas mest framgångsrika flamencodansare och tjurfäktare. Man brukar tala om den trianska skolan, som är ett helt annat sätt att dansa/tjurfäkta än i Sevilla. Ett tecken på områdets zigenska befolkning sägs vara de Jesus och Mariaskulpturer i kyrkorna som är mörkhyade tillskillnad från de onaturligt bleka figurerna i Sevillas övriga kyrkor...
Här ligger Iglesia de Santa Ana, som är en av Sevillas allra äldsta kyrkor och den föredetta katedralen.
Vid Puente de Triana (Isabel II) ligger Mercado de Triana som varje förmiddag erbjuder mängder av olika matvaror; frukt och grönsaker, kött, fisk, torkad frukt, kryddor, nötter... Saluhallen är byggd ovanpå resterna från Castillo de San Jorge, en fästning från tiden för den kristna återerövringen av Andalusien. När Sevilla var tryggat användes borgen sedan som högkvarter för Inkvisitionen. Här fängslades, torterades, dömdes och avrättades konverterade judar som inte riktigt tillfredställde kyrkan... Idag finns här, förutom endel borgrester, en utställning som syftar till att öka religiös och etnisk tolerans.
Vad mer kan jag säga om Triana... Jag tycker om att bo här. Det är inte trafikerat eller högljutt som i övriga Sevilla, men minst lika fullt av folk oavsett tid på dygnet. Det är avslappnat, oftast alldeles fritt från turister och här finns allt man behöver. Ingen annan stans finns det så mycket mataffärer, vi har sex-sju stycken innom max 10 minuters promenadavstånd. Vi har en fin park mycket nära. Här finns många billiga barer och tapasställen. Det är ett arbetarkvarter med mycket blandade sorters byggnader och kvarter, men det känns väldigt genuint och traditionellt. Man kännes sig alltid trygg här. Jag trivs med andra ord^^
Kapitel 56
De senaste dagarna har det bara regnat, regnat och... tja, regnat. Vi har mest kurat innomhus, drukit te och ätit kex med brieost på. Ändå börjar stressen infinna sig och vi vill passa på att göra så mycket som möjligt medan vi är kvar här. Kanske blir det en resa i helgen, om vi lyckas synka väder, tåg och önskat resmål. Hm.
Eftersom jag har varit i España i snart fyra månader, och eftersom det inte är lång tid kvar, tänkte jag ge er den stora chansen att ställa frågor till mig (och Emma) om Spanien, Sevilla, vår tillvaro här, språket, märkliga spanska egenheter... vad helst ni nu funderar på. Jag kan även utföra uppdrag, utfråga spanjorer etc, ifall det är något ni absolut skulle vilja ha reda på ^^ Så tja, vill ni veta något, fråga på!
Nu börjar temperaturen krypa nedåt 10 grader utomhus och det är något liknande här inne, så det är dax att krypa i säng under tre filtar med ylletröja och dubbla sockar. Myten om Spanien krossad.
Godnatt
Kapitel 55
Den här stadsdelen besöks främst av två anledningar. Dels för att se Torre del Oro, det arabiska vakttornet vid Gualadquivirs bank, dels för att beskåda tjurfäktningsarenan som sedan 1700-talet erbjudit spanjorerna våld, blod och död i rikligt mått. Här har otaliga Sevillanska tjurfäktare bevisat sitt mod med sin käp och sitt svärd och därmed bidragit till den del av den spanska kulturen som ingen riktigt kan förklara eller försvara med annat än att det är... tradition, det är spanskt.. det är... ja, hrm. Hm.
Naturligtvis finns det andra, mer lockande, anledningar till att söka sig till detta område än tjurfäktning, så som promenaden längs floden eller de många bar- och resturanggatorna bakom Paseo de Cristobal Colon (Señor Columbus!).
En gång i tiden var området Sevillas hamn. Här fanns allt som hör en hamn till, inklusive otaliga vapenbutiker och fabriker. Det var hit alla skatter från Nya Världen ankom, vilket tolkats som orsaken till vakttornets namn; Guldtornet.
Torre del Oro... som faktiskt inte är lutande -.- Och operan till vänster.
Genom El Arenal går den breda vägen Reyes Católicos, som är vår skolväg. På detta kommer det bilder en annan dag. Jag har inte alls många gatubulder från Arenal, men i det stora hela går det ut på smala gator, ofta kullersten kantade av apelsinträd, barer och parkerade bilar.
Är man kulturellt lagt finner man säkert intresse i Sevillas operahus och i Muséo de Bellas Artes, konstmuséet. Det sistnämnda har Emma och jag besökt, tillsammans med skolan, och fick då uppleva en mycket intressant vandring genom konsthistorien tillsammans med en guide. Normalt sett intresserar jag mig inte särskilt mycket för religiösa barockmålningar etc men idéhistoria, historian bakom varje konstverk, är desto mer intressegivande. I muséet hänger konstverk av Sevillas egna två stora konstnärer Murillo och Velazquez, såväl som mängder av andra spanska konstnärer. Främst finns här konst från 1500 och 1600-talen, århundradena då Sevilla var av betydelse. Själva byggnaden är ett gammalt kloster.
Tjurfäktningsarenan, ena delen av det hela...
... andra sättet att se på saker:
Veganbageritet i Arenals saluhall
Kapitel 54
De senaste dagarna har varit riktigt märkliga rent vädermässigt. Ena dagen sol och nästan sommarvarmt, andra dagen ösregnskurar, tredje dagen uppehållsväder men extremt dimmigt för att sedan gå över till fint igen. Då varannandagsväder inte riktigt är min grej, eller åtminstånde inte mitt huvuds grej, har jag inte gjort särskilt mycket dessa dagar heller som är värt att berätta om. Idag gick vi dock en "paseo en Triana" med skolan, alltså en liten promenad genom vår stadsdel med en av lärarna som "guide". Intressant att höra historien bakom denna omtalade del av staden... Allt detta kommer dock senare. Efter promenaden råkade vi träffa på ett antal CLIC-folk (skolfolk alltså) och resten av kvällen tilbringades på ett café tillsammans medd dessa. Trevligt.
Vad jag istället ska ägna detta kapitel åt är en annan av Sevillas stadsdelar, nämligen La Macarena. Handen upp alla ni som direkt börjar nynna på en välkänd melodi och får ett okontrollerbart behov av att vifta med armarna framför er samtidigt... Hrm, nåja.
La Macarena del 1 (då delen är stor behövs flera delar)
La Macarena är stadsdelen i norr som ofta glöms bort. Lika bra, vågar jag påstå, då området i mångt och mycket behållit sin genuina atmosfär till skillnad från de mer turistanpassade centrala delarna. Den främsta anledningen till att folk som inte bor här tar sig hit är Alameda de Hercules.
Detta är en gamal boulevard som anlades på 1500-talet för att Sevillas överklassinvånare skulle kunna flanera omkring här och njuta av privilegiet att bo i Spanien under dess absoluta guldålder. De fantastiska seklerna då rikedommar från nya världen försedde Spanien och inte minst Sevilla med ett betydande kapital fick dock tillslut sin ände. La Macarena tapade sin status och blev istället ansett som Sevillas skamfläck till stadsdel. Här på Alameda de Hercules hölls förr en stor marknad, och att den sedan flyttades utanför staden gjorde inte direkt saken bättre. Idag försöker man på nytt återinföra liv och rörelse i kvarteret, vilket uppenbarligen går bra med tanke på den otroliga mängd caféer, barer och resturanger som kantar hela boulevarden. På baren El Corral får CLIC-elever gratis Sangria på torsdagar, varpå vi varit där för att umgås med klasskamrater.
Koloner med statyer av Hercules och Julius Caesar som hämtats från ett Herculestempel...
Lite kvartersbilder:
