Kapitel 6
I vilket det avslöjas en obehaglig sanning.
Jag är sämst i klassen. Jag är personen som sitter med blicken sänkt så fort läraren ställer en fråga, som sneglar på bordsgrannens anteckningar och som döljer bristfällig grammatik genom att sluddra och mumla. Förvisso har de andra i klassen läst spanska långt mer än vad Emma och jag har och förvisso smattrar lärarinnan på med en hastighet som chockar varje svensk, men jag känner mig ändå… dålig. Jag är inte van vid att ha känna mig fullt så lost. Jag tror att det är bra för mig.
Dessutom är jag övertygad om att jag kommer att lära mig en himla massa saker som det ser ut nu och jag tycker om lärarinnan Reyes och hennes lektioner. Så jag har förtröstan.
Mycket nice blogg, kommer läsas med spänning!
Tänk vad ni får vara med om! Mycket spännande läsning! Ser fram emot era fortsättningen.
Vad är väl filmen " I rosens namn"(visades på tv i kväll) mot att läsa din blogg.Fantastiskt roligt att läsa om hur ni har det där nere i Espana!
STOR KRAM till er båda!
Hej Malin!
VIlken himla fin blogg! Kul och intressant att läsa! ^^ Jag tänkte antagligen starta upp något liknande sen när jag är i Japan och jag tror att det kommer att vara ett bra sätt att ha pejl på varandra. Sen så slänger vi in skype-samtal någon/några gånger i veckan så kommer vi nog hålla oss uppdaterade på ett bra sätt. Eller vad tror du?
Lektionerna ni verkar ha... Ja du, Malin, så har jag alltid haft det. ;) Men det är bara att släppa loss och göra sitt bästa!
Kram!
