Kapitel 55
El Arenal:
Den här stadsdelen besöks främst av två anledningar. Dels för att se Torre del Oro, det arabiska vakttornet vid Gualadquivirs bank, dels för att beskåda tjurfäktningsarenan som sedan 1700-talet erbjudit spanjorerna våld, blod och död i rikligt mått. Här har otaliga Sevillanska tjurfäktare bevisat sitt mod med sin käp och sitt svärd och därmed bidragit till den del av den spanska kulturen som ingen riktigt kan förklara eller försvara med annat än att det är... tradition, det är spanskt.. det är... ja, hrm. Hm.
Naturligtvis finns det andra, mer lockande, anledningar till att söka sig till detta område än tjurfäktning, så som promenaden längs floden eller de många bar- och resturanggatorna bakom Paseo de Cristobal Colon (Señor Columbus!).
En gång i tiden var området Sevillas hamn. Här fanns allt som hör en hamn till, inklusive otaliga vapenbutiker och fabriker. Det var hit alla skatter från Nya Världen ankom, vilket tolkats som orsaken till vakttornets namn; Guldtornet.
Torre del Oro... som faktiskt inte är lutande -.- Och operan till vänster.
Genom El Arenal går den breda vägen Reyes Católicos, som är vår skolväg. På detta kommer det bilder en annan dag. Jag har inte alls många gatubulder från Arenal, men i det stora hela går det ut på smala gator, ofta kullersten kantade av apelsinträd, barer och parkerade bilar.
Är man kulturellt lagt finner man säkert intresse i Sevillas operahus och i Muséo de Bellas Artes, konstmuséet. Det sistnämnda har Emma och jag besökt, tillsammans med skolan, och fick då uppleva en mycket intressant vandring genom konsthistorien tillsammans med en guide. Normalt sett intresserar jag mig inte särskilt mycket för religiösa barockmålningar etc men idéhistoria, historian bakom varje konstverk, är desto mer intressegivande. I muséet hänger konstverk av Sevillas egna två stora konstnärer Murillo och Velazquez, såväl som mängder av andra spanska konstnärer. Främst finns här konst från 1500 och 1600-talen, århundradena då Sevilla var av betydelse. Själva byggnaden är ett gammalt kloster.
Tjurfäktningsarenan, ena delen av det hela...
... andra sättet att se på saker:
Veganbageritet i Arenals saluhall
Den här stadsdelen besöks främst av två anledningar. Dels för att se Torre del Oro, det arabiska vakttornet vid Gualadquivirs bank, dels för att beskåda tjurfäktningsarenan som sedan 1700-talet erbjudit spanjorerna våld, blod och död i rikligt mått. Här har otaliga Sevillanska tjurfäktare bevisat sitt mod med sin käp och sitt svärd och därmed bidragit till den del av den spanska kulturen som ingen riktigt kan förklara eller försvara med annat än att det är... tradition, det är spanskt.. det är... ja, hrm. Hm.
Naturligtvis finns det andra, mer lockande, anledningar till att söka sig till detta område än tjurfäktning, så som promenaden längs floden eller de många bar- och resturanggatorna bakom Paseo de Cristobal Colon (Señor Columbus!).
En gång i tiden var området Sevillas hamn. Här fanns allt som hör en hamn till, inklusive otaliga vapenbutiker och fabriker. Det var hit alla skatter från Nya Världen ankom, vilket tolkats som orsaken till vakttornets namn; Guldtornet.
Torre del Oro... som faktiskt inte är lutande -.- Och operan till vänster.
Genom El Arenal går den breda vägen Reyes Católicos, som är vår skolväg. På detta kommer det bilder en annan dag. Jag har inte alls många gatubulder från Arenal, men i det stora hela går det ut på smala gator, ofta kullersten kantade av apelsinträd, barer och parkerade bilar.
Är man kulturellt lagt finner man säkert intresse i Sevillas operahus och i Muséo de Bellas Artes, konstmuséet. Det sistnämnda har Emma och jag besökt, tillsammans med skolan, och fick då uppleva en mycket intressant vandring genom konsthistorien tillsammans med en guide. Normalt sett intresserar jag mig inte särskilt mycket för religiösa barockmålningar etc men idéhistoria, historian bakom varje konstverk, är desto mer intressegivande. I muséet hänger konstverk av Sevillas egna två stora konstnärer Murillo och Velazquez, såväl som mängder av andra spanska konstnärer. Främst finns här konst från 1500 och 1600-talen, århundradena då Sevilla var av betydelse. Själva byggnaden är ett gammalt kloster.
Tjurfäktningsarenan, ena delen av det hela...
... andra sättet att se på saker:
Veganbageritet i Arenals saluhall
Kommentarer
Postat av: Elli
Spanien verkar vara så himla vackert! Mitt japaniserade hjärta bultar när jag ser de fina byggnaderna. Förutom de traditionella husen så är byggnaderna i Japan helt sjukt fula, det är förskräckligt. Dåligt isolerade är de med!
Tjurfäktning är hemskt... och Vegancafé = nomnom!
Trackback
