prosperidad

Vari Malin redogör för de intressanta personligheter hon stött på under vistelsen samt delger sina framgångar i kokplattematlagning.

Det bästa med att ha rest till Sevilla för att studera spanska är nog alla de märkliga människor, utöver spanjorerna, jag har fått chansen att möta. Eleverna på min skola är verkligen ett FN i miniatyr, här finns folk från alla hörn av Europa, från Korea, från Japan, Nordamerika, Israel... Framsynt nog är lektionerna utformade så att undervisningen kretsar kring kulturen och vanorna i Spanien jämfört med resten av världen, vilket alltid leder till intressanta diskussioner och berättelser. 

Trots att Emma och jag inte skaffat oss ett troget gäng har vi ändå inte haft någon brist på personer att prata och umgås så smått med med. En brittisk djurrättsaktivist, en koreansk flamencodansare, en israelisk operasångerska, en översocial amerikanska, en del japaner, ännu fler koreaner och en hel del tyskar och belgare. För att vara politiskt inkorrekt och dra alla över en kant är...
... japaner alltid trevligast. De ser på en som om man vore en liten skojig hundvalp, berömmer allt man gör, och är superintresserade av allting man säger. Och så älskar de Shakira. 
... alla koreaner traumatiserade av sin 2 år långa värnplikt. Då alla vi mött har varit män har alla varit med om det, och alla har tagit upp ämnet i den allra första trevande konversationen. Bra spanskaträningsobjet då de sällan talar engelska! 
... holländare otrevliga och väldigt högljuda. 
... belgare däremot jättetrevliga. 
... tyskar otroligt sociala, på ett misstänkt sätt. 
... amerikaner ännu mer sociala än tyskarna, på ett så burdust sätt att vi inte vet hur vi ska reagera. 
... norrmän är händiga, hurtiga, bär backslick och Billabongkläder och anklagar svenska killar för att vara brats. Här kan vi dock verkligen tala om att dra alla över en kant, då vi bara mött en norrman. Men han var rolig i övrigt. Det var trevliga tider. Vi förstod varandra.
... danskar är dryga. Hm. Nej, va? Men den enda dansk vi mött här, som hu råkar vara vår klasskamrat, är en riktig besserwisser. Inte nog med att vi varje dag måste höra på hans anmärkningar när någon har fel och hans random ointressanta fakta som han bara måste få ur sig då och då, vi tvingas även hela tiden bli jämförda med honom eftersom vi alla är nordiska. Argh. 

Just ja! Nu har alltså vår lägenhetskamrat bytts ut, från en enstörig korean till en otroligt översocial amerikanska vid namn Alison. Det är mycket chockande för oss. Första dagen kom hon instörtande i våra rum för att presentera sig, hävde ur sig en störtflod av ord, och storgrät sedan för att hennes sladdar inte passade i eluttaget. Från och med nu existerar inte "knacka på". Dock är hon välsigt sammarbetsvillig, generös och trevlig att prata med, så hon är förlåten. Vi är mycket nöjda med bytet!

***
För övrigt går vårt matlagande frammåt. Favoriterna just nu är vår indiska måltid bestående av dahl (kryddstark linsgryta), banan och yoghurtsås (det är som en efterrätt, mm...) och vår fantastiska uppfinning fusk-nanbröd! Denna fantastiska skapelse består av tacobröd som stekts i mycket olivolja blandat med pressad vitlök. Amazing!



  

Icke att förglömma, vårt försökt till stekt ris med svamp/grönsakrswok. Jag har aldrig gillar wok normalt sett, men nu inser jag att detta beror på att wok för mig bestått av de färdiga wokblandningarna man kan hitta i frysdisken. Egna grönsaker är något helt annat... Detta vore dock ingenting utan den fantastiska jordnöts-chilisåsen från Lidl.