prosperidad

Vari Emma och Malin beger sig ut på resa i Andalusien och upptäcker allt från gastronomiska underverk till praktfull historia. 

 Igår reste jag och Emma, tillsammans med våra två klasskamrater Felicitas och Ilaria till Córdoba. Staden är belägen drygt 10 mil nordöst om Sevilla, intill floden Guadalquivir. En gång i tiden var den en av västeuropas allra viktigaste städer då den var provinshuvudstad i det romerska området, men de flesta av områdets praktfulla historiska lämningar härrör från 900-talet och det dåvarande islamiska imperiet. Under den tiden byggdes den stora moskén så väl som många praktfulla palats och staden, som var rikets västra huvudstad, uppnådde samma status och rikedom som Bagdad.



För att ta oss hit reste vi med tåg, vilket gav oss möjligheten att se mer av det Andalusiska landsbygden och dess små samhällen omgärdade av olivlundar och bomullsplantage. Provinsen Córdoba skiljer sig markant från Sevillas gulbrända öppna slätter genom sina kullar, berg, och små skogspartier. Har man tur, vilket åtminstonde jag och Emma hade, kan man få syn på några av de befästningar som ensamma och förfallna reser sig från bergstopparna och minner om den förr så hårt bevakade gränsen mellan det kristna och det islamiska riket.

Córdoba har genom historien varit en mycket blandad stad, där många kultuer mötts och levt tillsammans, och än idag bär staden bevis för denna mångkultur. Här finns det medeltida judiska kvarteret, Judería, med sina trånga kullerstensgränder, smidesjärnsbalkonger och en patia i varje hus. Många lämnar de yttre dörrarna på glänt och tillåter en liten glimt av de inre små gårdarna prydda av kakel och översllade av blommor och ibland träd. I detta mysiga kvarter besökte vi den gamla medeltidssynagogan som är en av mycket få i sitt slag, inte många har bevarats från den tiden. Sin lilla storlek till trots gav den ett prakfullt intryck tack vare sina otroligt detaljerade väggar. (Har tyvärr ingen bra bild från Judería, kanske lägger till fler bilder senare)

 

Det Córdoba är mest känt för är den gigantiska moské som uppfördes av de muslimska härskarna under 1100-talet vid Guadalquivirs strand. Den inkluderade en stor apelsinträdgård med fontäner att tvätta sig i innan bön, många vackert utsmyckade bönenischer och en gigantisk sal fylld av över 850 valvbågar (som många säkert känner igen). Jag hade inte alls väntat mig att det skulle vara ett så sort område, men valvbågarna måste ha sträckt sig över 10.000-tals kvadratmeter.      

 
 




(Det är svårt att göra Mezquitan rättvisa med mobilkamera, men men...)

Under "la reconquista", det kristna återtagandet av Spanien, byggdes ett litet kristet kapell i moskén men utan att frångå den islamska arkitekturen Under 1500-talet fattade dock någon det osmakliga beslutet att bygga en katolsk katedral mitt i den före detta moskén, med allt vad som hör katolsk prålighet till. Idag benämns byggnaden som det politiskt korrekta "La Mosquita-Catedral" trots att här bara praktiseras katolicism.

Vi besökte också de kristna härskarnas gamla palats, och framförallt dess trädgårdar.







Något mer som är värt att nämna angående Córdoba är den speciella tapas därifrån som vi provade på en tapasbar och "världens godanste tortilla" som vi köpte. Vad gäller tapasen, Berenjena de miel (honungsfriterad aubergin), var den fantastisk! Och vad gäller nämnda tortilla (potatisomelett á la Spanien) så var den väldigt underbar den också. Alla tortilla vi ätit har varit amazing...