prosperidad

Marocko dag 2

Detta var den hektiska dagen då två städer skulle besökas. Vi började med Tetuán, en stad som är en blandning av gammalt och nytt och både minner om den gamla arabiska kulturen och om den spanska kolonialtiden. Främst kretsade vårt besök kring Medinan, vilket är en stads gamla kvarter. Tetuáns Medina är med sina 5 kvadratkilometer labyrintiskt nätverk den näst största i Marocko (näst den i Fez) och bebyggelsen klättrar uppför ett brant berg. Detta var den bästa och mest intressanta delen av hela resan!

Att från rena och luftiga gator stiga in genom portarna i muren som omgärdar Medinan var nämligen som att göra en tidsresa några hundra år bakåt i tiden. Hundratals kväljande lukter slog emot oss direkt från frukt, örter, kryddor, bakverk, färsk fisk, mjölk, fåglar och åsnebajs. Barn sprang omkring längs benen på en, män trängde sig fram bärandes på stora lådor eller säckar, levande hönor kacklade och trängdes i små burar och vid fiskstånden satt en mängd magra katter och väntade. Mitt i allt detta skulle en åsna lastad med säckar passera. Längs de smala, leriga gränderna hade människor från landsbygden ställt upp sina varor, oftast på bara marken, och alla stadens invånare verkade vara där för att handla. Vår guide berättade för oss att nästan alla handlar i Medinan, eftersom det är långt mycket billigare än i de vanliga affärerna. Dessutom handlar familjerna varje dag, och föredrar då färsk mat. 

Berberkvinna från bergen i den traditionella dräkten. Levande höns i bakgrunden.

Vår vandring fortsatte genom de gamla trånga gatorna, och vi passerade både hantverkskvarteret och bostadskvarteren. Här och var stack höga torn upp ur bebyggelsen; minareter. Abdull, vår skämtsamma guide, berättade att alla dörrar till de muslimska hemmen är små, eftersom man ska buga när man träder in i det heliga hemmet.



Hittills var allting intressant och spännande. Sen uppenbarade sig anledningen till varför resan varit så billig. Vi visades till ett hus i Medinan där de uppenbarligen sålde mattor och fick lov att sätta oss runt väggarna i ett rum fyllt av just mattor. Mattor täckte alla väggarna och låg ihoprullade i stora högar i rummen intill. Helt gratis skulle vi få en demonstration av ett antal ”fantastiska mattor, i utsökt kvalité, helt handgjorda, Marockos stolthet”. Inför våra ögon började sedan matta efter matta rullas upp, stora mattor, små mattor, mattor färjade av indigo, saffran och äpple, mattor av kamelhår, ”mattor för studenter med små plånböcker”. Det bildades en enorm hög på golvet framför oss, och ingen viste riktigt vad vi förväntades göra. Tillslut var de färdiga med sin genomgång, och vista var det vackra mattor det var frågan om. Nu skulle vi få välja vilka vi var intresserade av. Frakt var inget problem, inget problem alls, de fraktade mattor till alla länder bara man betalade snällt med sitt kreditkort här och nu. Ja eller nej var allt vi behövde säga, när de igen demonstrerade mattorna. De flesta blev det klart nej för, men några saker; små mattor, filtar och borddukar stoppades undan åt folk. Emma och jag bestämde oss för att titta närmare på en liten snäll bordsduk som enligt utsago skulle passa fattiga studenter. Inte då!

 
Plötsligt blev det full fart på alla kaftanklädda män, alla de som sagt sig vara intresserade av något föremål togs till olika hörn av lokalen för att påbörja en privat prutningstävling. Utgångspriset på vår lilla snälla bordsduk var inte alls snällt, utan 400 euro. Vi sade såklart nej direkt, men sådant accepterades inte. Mannen som fört oss åt sidan satte igång att pruta på sitt pris, hetsade fram bud från oss på ett ovanligt ovänligt sätt och plockade fram mer och mer saker som vi kunde tänkas vara intresserade av att köpa. Ju fler nej han fick, desto argare blev han och desto fler saker lade han fram till oss som förslag. Tillslut gick vi därifrån, illa berörda, och med arga rop bakom oss. Utanför huset möttes vi istället av vandrande säljare, som absolut ville sälja fula turistprylar till oss. Trots att allt detta fick oss på mycket dåligt humör en stund tycker jag ändå i efterhand att det gav oss en ganska bra inblick i en kultur som är så otroligt annorlunda vår egen. Jag kan inte riktigt klandra dem för hur det är brukligt att bete sig. Dock kan jag kritisera researrangören för att de utan direkt förvarning utsatte en grupp unga studenter för detta. Efter den här händelsen stod det dock klart att anledningen till resans billighet återfinns i en mängd sponsorer som betalar för att de ska ta turister till deras affärer/verksamheter. Både positivt och negativt alltså.

Det mest under resan var alltså den här upplevelsen, och alla andra försäljare som hela tiden var på en och ville sälja skräpsaker som de ville att man skulle pruta på.

Senare under dagen besökte vi Tanger, en modernare stad vid havet som under åren lockat till sig mängder av musiker, författare och liknande. Här ligger den gamla moskén precis bredvid en katolsk kyrka och en synagoga. Vi åkte upp till en utkikspunkt över Gibraltar sund, platsen där Medelhavet möter Atlanten, och fick sedan en liten stund i denna stads Medina, som inte alls kändes lika gammal och genuin.    



En väldigt spännande dag med andra ord. Hm. Väldigt annorlunda. Väldigt bra. Gav många erfarenheter. Verkligen!