prosperidad

I vilket Malin redogör för sina ambitioner och hur missförstådda de är. 

Jag känner mig motarbetad. Eller åtminstone inte det minsta uppbackad i mitt mål att hålla kök och badrum hälsosamt. Hälsosamt är inte nödvändigtvis det samma som rent och definitivt inte kliniskt, men det inkluderar att man ska våga använda porslin och bestick i sitt eget ”hem” och kunna gå till badrummet och tillbaka utan att behöva byta strumpor efteråt. Med andra ord städar jag regelbundet. Konversationer som denna brukar uppkomma:

Lee: Vad gör du?

Malin: Städar (skurhink och mopp inkluderas till outfiten)

Lee: … varför?

Malin: …

Lee: Är det… någon vana du har?

Malin: Uhm… ja..hm. Kanske det ja.  

Lee: *Brister ut i sitt vanliga galen-yxmördare-skratt (alternativt jag-har-varit-ensam-för-länge-skratt)* På riktigt?

Men jag tycker inte riktigt att den som lever på sockrade tomater och cola har någon rätt att döma i frågan.

Mina uppgifter i hushållet är, förutom att vara ”pedantisk”, att gå ut med soporna och att plocka upp det som ligger i slasken. I övrigt är vi rörande jämlika allihop. Sen när blev jag den mest pedantiska jag känner? O.o Det kan inte vara ett gott tecken!!