prosperidad

I vilket Malin är missnöjd med valutgång, som så många andra, och bekymrar sig över SD.

Här sitter jag, i ett land som inte är Sverige, och gör mig själv beklämd genom att fundera över framtiden för nämnda land. En valvinst till alliansens förmån kan jag leva med även om jag själv hade önskat annorlunda, sådana detaljer känns närmast oväsentliga i skuggan av de stora SD-framgångarna. Jag vill inte tro att även Sverige fallit.

Jag kan inte låta bli att fascineras över partiets förmåga att skapa split och oenighet mellan Sveriges medborgare, genom att vända alla emot varandra. Det är så utstuderat, så fult och ändå så… effektivt. De värvar hbt-personer genom att anklaga muslimer för att vara homofober, de vinner religiösa väljare på att påstå att homosexualitet är ett onaturligt tillstånd. De ställer folkgrupper emot varandra, samtidigt som de önskar dem alla ur landet, och rekryterar på så vis unga människor vars svaghet för grupptillhörighet gör dem till lätta manipulationsoffer. Pensionärer som läser om våld i tidningarna (och gärna bor i södra Sverige i närheten av Rosengård) är lika lätta byten som de snåljåpar som tillfredställs av Jimmie Åkessons siffror på hur mycket Sverige kommer att spara på att dra in på bistånd till andra länder och förhindra anhörig- och asylinvandringen. Siffror som enligt övriga partiledare, och inblandade ekonomer inte stämmer (”Vi har högst räknat fel på ett par hundra miljoner kronor” säger dock Jimmie, så vi kan vara lugna). Förutom att försöka värva även Fredrik Lindström genom att lova skolundervisning i svenska dialekter (det är lågt…) är det värsta Sverigedemokraterna för med sig en växande islamofobi.

Jag vet inte hur det är med andra invånare i det allt mer uppenbart historielösa Sverige, men jag känner i alla fall till konsekvenserna av att beskylla motgångarna i ett land på en viss, utvald, folkgrupp. Det kan tyckas harmlöst att vilja behålla den Svenska kulturen fri från utomstående influenser och det kan tyckas överdrivet att dra paralleller mellan det Sverigedemokratiska intåget i Sveriges riksdag och Tyskland på 30-talet eller Rwanda på 90-talet. Men likheterna är skrämmande många; land har problem, land behöver lösa problem, land vill enas, vissa i land utesluter andra i land från gemenskapen, de andra får skulden för allt. Jag tror inte att någon som röstar på Sverigedemokraterna är ute efter folkmord, och många är nog inte ens ute efter att inskränka rättigheterna för vissa folkgrupper i Sverige. Vad man vill är att lösa problem. En växande arbetslöshet i kombination med ökat gatuvåld är dessvärre olyckligt lätt att skylla på ökad mångkultur, invandring. Man måste dock fråga sig själv; var drar man gränsen? Var drar man gränsen mellan svensk och osvensk? Var dras gränsen mellan farlig främmande kultur och nyttig främmande kultur? Ett partiprogram som talar om problemen med invandring, men saknar integrationspolitik eftersom ”integrationspolitiken inte fungerat innan” och som vill förhindra allting som inte har med svenska språket, svensk byggnadskonst och svensk kultur att göra har jag svårt att ta på allvar, på samma sätt som man inte lyssnar på människor som endast kritiserar utan att ge råd till förbättring. Ett seriöst parti kan inte gå ut på att bara vara missnöjt med hur saker och ting är, det måste vilja förändra och tro sig veta hur. Det är vad politik är.

Dessutom har jag svårt att se vad Sverige skulle vara utan inflytande utifrån. När och vem bestämmer när landet är färdigutvecklat? Är det det nu? Fram tills idag behövde vi ju nämligen övriga världen, olika människors tankar och nya idéer för att utvecklas till det demokratiska och högutvecklade land vi anses vara. Ifall det är vad de vill önskar jag att jag får vara med den dagen Jimmie Åkesson av en händelse riktar ett teleskåp mot övriga världen från sin öde ö och upptäcker att man i resten av världen slutat käka kokosnötter för länge sedan.

Nej, va. Jag tror att man ganska enkelt kan konstatera bristerna i Sverigedemokraternas partiprogram och i deras aktiva medlemmars hjärnor. Det måste ju krävas en osedvanligt fattig fantasi för att kallhjärtat vilja förhindra hjälp till människor i nöd, anhöriga från att återförenas och människor från att kunna bygga sina liv i ett tryggt land.  

Människor som kan sin historia vet att den alltid upprepas. De vet att grupper alltid enas på bekostnad av andras gemenskap, och de vet att människan kan vara grym. Jag hoppas innerligt att detta inte är det tillfälle av enande mot utländska folkgrupper som Sverigedemokraterna hoppas på, utan ett enande av alla människor, från både höger och vänsterflanken, mot främlingsfientlighet och islamofobi. När jag läser och hör människors reaktioner kring valet tror jag att det är så det kommer att bli!