Kapitel 20

I vilket Malin och Emma gör något så produktivt som att titta på hundar.

Nu är det nästan fullmåne igen, och Emma och jag har varit här i Sevilla i en månad. Trots att jag blivit ganska van vid att kalla vårt smala hus på Prosperidad 38 "hemma" känns det inte som att jag varit här i mycket mer än en vecka. Dagarna flyter ihop med varandra och veckorna går snabbt. Men jag trivs. I alla fall nu sedan hösten nått även sydeuropa, med svalare dagar (svalare, inte kalla, märk väl).


Det har för oss blivit något utav en rutin att på kvällarna ta oss till El Parque de los Príncipes, en liten park här i Triana. Som så många andra av Trianas invånare passar vi på att njuta av kvällssvalkan bland pamler och apelsinträd. Kombinationen Park och Kväll klingar ofta illa för svenskar, men jag försäkrar att tryggare ställe än vår lilla park är svårt att finna. Detta är nämlighen en park för alla; barn, ungdommar, gamlingar, idrottare och hundägare, alla hittar hit när dagens hetta lägger sig. 

Särskilt hundägare. Endel gånger har Emma och jag varit i parken och joggat (och vi planerar att sticka ut på en springtur ikväll) men allra helst går vi dit för att titta på hundarna. De finns i alla möjliga tänkbara och otänkbara färger och former. Med lurvig päls, korthåriga, trubbnosiga, hundar med för korta ben, hundar med för lång päls. Alla Sevillas hundägare är här och låter hundarna leka av sig, och vi roar oss med att studera deras ivriga jakt på bollar, lukter och varandra. Mina favoriter är alltid de vars framben inte riktigt hinner med bakbenen när de blir ivriga, så att de slår små kullerbyttor när de jagar efter bollar. Ja, det finns sådana hundar här.

En slående sak är hur väluppfostrade alla hundrar är här. Alla, även de små hundarna, går lösa utan koppel i parken såväl som på gatorna i staden. De skäller inte mycket, de leker lagom snällt med varandra utan slagsmål och de följer efter husse och matte utan att envisas. Jag undrar om det ligger väldigt hård behandling bakom denna lydnad... Dessvärre mycket möjligt.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0